Publicerad 2011-02-27 09:00
Sjöfolkets vardagsrum. Så kallas Katarina Sjöfartsklubb på Södermalm i Stockholm. Här får sjömännen och -kvinnorna möjlighet att sjunka ner i en soffa och känna sig som hemma innan de seglar vidare till nästa hamn.
Det är lugnt och tyst på Katarina Sjöfartsklubb. Några äldre män sitter utspridda i lokalen. De pratar lågmält och dricker kaffe. Torbjörn Carlsson, som är klubbföreståndare, hackar stillsamt en sallad som snart ska säljas till de få lunchgästerna som kommer in denna råkalla vinterdag.
– Det här är en klubb för sjöfolk. De som kommer hit på vintern är ofta äldre och ensamstående sjömän som är pensionerade. Det är ett sätt att möta likasinnade, säger Torbjörn Carlsson samtidigt som han stoppar in baguetter i ugnen.
Telefonerna står uppradade i givakt. Alla tiger. Stolarna vid datorerna gapar tomma och den hänförande utsikten över Mälaren saknar beundrare.
Båtarna lägger till.Annat är det under sommarmånaderna då internationella kryssningsfartyg lägger till i Stockholm. Då får personalen ombord på båtarna möjlighet att under en dag få känna sig som hemma. Det dämpade svenska sorlet byts då ut mot asiatiska tongångar. Många av de som jobbar på kryssningsfartyg kommer nämligen från Filippinerna.
Många gäster från Filippinerna
Mellan maj och september är det över 273 fartygsanlöp i Stockholm Hamnar. Innan säsongstart sker en tät kommunikation mellan Katarina Sjöfartsklubb, Sjöfartsklubben Kaknäs samt Sjömanskyrkan, som tillsammans bildar Seafarers Service, för att styra upp verksamheten och ge besättningen på alla fartyg så bra service som möjligt.
Torbjörn Carlsson och hans kollegor kör buss och tar emot personalen på de internationella kryssningsfartyg som lägger till i hamnarna. I klubben samlas besättningen från de olika fartygen och upp till 60 personer kan trängas i lokalerna en varm sommardag.
– 95 procent av gästerna kommer från Filipinerna. Det är både unga och gamla, kvinnor och män, berättar Torbjörn Carlsson och tar ut baguetterna ur ugnen.
– Kommunikation är viktigt för filippinerna. De måste ha daglig kontakt med familjen där hemma, säger Torbjörn Carlsson.
Kontakt med familjen
När kryssningsfartyget lägger till är besättningens högsta prioritet att kontakta familjen i hemlandet. Och i ”sjöfolkets vardagsrum” är det fullt möjligt. Fram till år 2006 ville den typiske gästen låna en datorn och maila hem. Sjöfartsklubbens billiga telefonkort var populära och telefonerna gick varma. I dag har de allra flesta med sig en egen laptop och sköter all kommunikation därifrån. Trådlöst internet gör kontakten med hemlandet i princip gratis.
Katarina Sjöfartsklubb ägs av en stiftelse som inte har några vinstkrav, och priset för att känna sig som hemma en stund är lågt. Efter en dag i klubbens lokaler åker besättningen vidare, till Helsingfors, Tallinn, Visby eller Köpenhamn där en annan Sjöfartsklubb tar emot dem med öppna armar.
Torbjörn Carlsson dukar fram lunchen. En ensam man ställer sin tomma kaffekopp på brickan. Snön yr utanför. Än är det långt kvar till sommarens höga tempo.
Jenny Wileen