”Röda rummet var en ball titel”

Uppdaterad 2011-11-30 12:57 Publicerad 2011-11-22 14:26

Per Demervall började teckna serier redan som sjuåring. Hans stora genombrott kom med August Strindbergs ”Röda Rummet” i serieformat. Nu tecknar han på ett nytt album som kommer att ges ut exakt på klockslaget av 100-årsdagen av Strindbergs död. Men på vilket sätt den stora författaren är inblandad den här gången vill han hålla hemligt.



Hemma i villan i Skogås sitter Per och tecknar. Här växer det nya seriealbumet ”Döda rummet” fram på hans dataskärm. Handlingen beskrivs som en fantasydeckare med drag av Matrix och Blade runner.

Platsen är ett fiktivt Stockholm. På skisserna tronar slottet Tre Kronor över Gamla stan. Brooklyn Bridge löper vidare till Södermalm. Vid Stadsgårdskajen erbjuds turer med Titanic. Sverige har kvar sina kolonier och Saint Barth är en straffkoloni dit upproriska samer skickas.


Albumet görs av Per tillsammans med en annan tecknare, Ola Skogäng. De tecknar handlingen ur var sin huvudpersons perspektiv i sina respektive stilar. De träffades i samband med utställningen ”Stockholm i serier” på Stadsbiblioteket där idén till ett gemensamt projekt föddes.

Uppvuxen på Södermalm
Per är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Pappan läste ofta Kalle Anka för honom och hans syskon.

– Jag började teckna serier innan jag kunde läsa och skriva.
Den utlösande faktorn var när han såg Jules Vernes ”En världsomsegling under havet” på bio 1966. En skolkamrat i Mariaskolan hade filmen i serieformat. Den hade getts ut när filmen var ny och var svår att få tag på. Killen vägrade att byta bort tidningen. Då bestämde sig Per för att göra en själv.

– Jag memorerade filmen och försökte göra mer detaljerade bilder. Jag tror jag gjorde 50 olika versioner innan jag var klar. Det var bra träning. Sen började jag göra serier av allting. Jag tecknade ”Världarnas krig”, skräckfilmer, allt jag kom över.

– Idag hade man bara köpt filmen på dvd i reabackarna på Willys i stället, skrattar han torrt.

I föräldrahemmet fanns de illustrerade klassikerna och Per började fundera över vem som gjorde teckningarna.

– Det måste vara ett väldigt kul jobb. Tänk att slippa gå ut och gå till skolan.

Uppväxten på 60-talets Södermalm skildras i den grafiska romanen ”Det var inte så länge sen…”. Barndomens hus på Brännkyrkagatan 98 är rivet och Per har tecknat allt ur minnet.
– Jag tänkte att om jag letar reda på gamla fotoalbum så förstör jag nog bilden som jag har.

Yrkesvalet var självklart
Föräldrarna ifrågasatte aldrig yrkesvalet. Pappan var dekoratör och handmålade landskap till butiksskyltning, så kreativiteten fanns i familjen.

Per utbildade sig till AD på Berghs Reklamskola 1971-74 och hade både grundaren Gösta Bergh och legendaren Karl-Erik Forsberg som lärare. Här utvecklades både hans teknik och kreativitet.

– I vuxen ålder har jag tagit avsteg från serierna när jag känt att jag kommit så långt det går. Men likt förbenat så trillar jag dit igen.


Tillsammans i 36 år
Hustrun Birgitta spelar en stor roll i Pers liv. Hon var bara 15 och han 20 när de träffades. Hon förstod omedelbart att hon träffat en man med en alldeles speciell gåva.

– Du är ju konstnär, var min spontana reaktion när vi träffades. Vi hade så vansinnigt roligt från första stund.

De hade redan då ambitionen att jobba tillsammans någon gång i framtiden. Men Birgitta ville kunna stå på egna ben och utbildade sig till pedagog.

– Det är nog bra när man är tillsammans med mig, inflikar Per.

Sedan 1999 driver de Demervalls förlag och Art studio tillsamman. Birgitta fungerar som redaktör, marknadsförare, ekonom och administratör så att Per ska kunna ägna sig åt det han är bäst på.

Även om paret fostrat två barn och varit tvungna att försörja sig säger de att tecknandet och serieskapandet hela tiden varit en central del av deras förhållande och haft hög prioritet.
– Det har liksom inte funnits något alternativ, säger han.

Precis som Per själv präglas serieäventyren av en underfundig humor. Inspirationen till historierna får Per ofta från skrönor. ”Rosenhanes äventyr – te eller kaffe” baseras på en historia i vilken Gustaf III gjorde en undersökning på två livstidsdömda fångar och lät den ene dricka te och den andre kaffe för att se vilken dryck som var starkast.

Debuten på Vi
1979 debuterade Per med ”Ulltryfflarna”, ett serieäventyr skapat för Tidningen Vi på uppdrag av Lars Westman. Per berättar målande om handlingen. Två syskon hittar ett UFO i sin trädgård första kvällen på sommarlovet. Kungen av Kosmofarien har blivit förgiftad av den onde Armageddon (som är påfallande lik ayatollah Khomeini) och det enda som kan bota honom är ulltryfflar.

Tidningen Vi betalade 1200 kronor per sida plus sociala avgifter. Det är ungefär dubbelt så mycket som Egmont erbjuder sina tecknare idag. Per fick även ett förskott motsvarande en årslön. Serien gick i ett års tid. När Vi bytte chefredaktör lades seriesidan ned.

Röda rummet hade ball titel
Per och Birgitta hade fått barn och behövde tjäna pengar. Hon jobbade som lärare och själv drygade han ut kassan som lokalvårdare. Förskottet för ”Ulltryfflarna” hade gått åt till material och en halv gris som han stuvat undan i frysen i stugan där han satt och tecknade.

Han funderade mer och mer på att göra serie av ett klassiskt verk.
– Jag hade inte läst en rad av August Strindberg. Men jag hade sett ”Hemsöborna” på tv och tyckte att ”Röda rummet” var en ball titel, så jag bestämde mig för att göra den innan jag ens visste vad den handlade om.

Per köpte boken och började jobba på ett manus. Frågan var bara vem som skulle vilja ge ut den. Då ringde Pers bekant Rolf Lindby och berättade att han börjat på ett förlag som hette Alvglans.

– Alvglans, tänkte jag, det låter tillräckligt tokigt för att de ska våga satsa.

Dotterbolag till Bulls Presstjänst
Alvglans förlag är ett dotterförlag till Bulls Presstjänst som äger de svenska försäljningsrättigheterna till alla stora serier som Fantomen, Knasen, Blondie med flera.
Bulls hade länge varit på jakt efter något genuint svenskt och ville satsa. Skisser skickades in till Kulturrådet och projektet beviljades ett kulturstöd på närmare hundratusen kronor.

Strindbergskännaren professor Bo Bennich Björkman i Uppsala involverades och Per fick ett bra kontrakt.

– Jag köpte svindyr elfenbenskartong på Matton som jag satt och skissade på och undrade vad i helvete jag gett mig in på.

Bulls skickade ut en säljfolder och fick ett enormt gensvar. 25 tidningar ville publicera ”Röda rummet” som följetong. Även A-pressen var intresserad av att köra serien i samtliga sina tidningar. Dessutom vill DN köpa den exklusivt.

– Men det satte Christer Pettersson stopp för. Varenda tidning tömde sina konton på Palme-mordet. Till dags dato är det tio tidningar som har kört ”Röda rummet”. Konstigt nog ingen Stockholmstidning.

Även om följetongssuccén fick ett snöpligt slut så gick albumet ”Röda rummet” otroligt bra. Den första upplagan på 3 000 exemplar såldes slut och albumet fick stor uppmärksamhet. Rapport gjorde inslag och Akademibokhandeln skyltade två hela fönster. Per minns hur han var tvungen att rekvirera fler album till Bokmässan i Göteborg 1986.
Del 2 kom ut två år senare men blev inte alls samma succé.

Motstånd mot serier
En bok med båda volymerna i ett har getts ut på det egna förlaget. Många skolor har köpt in den till undervisningen men Per upplever att det fortfarande finns ett stort motstånd till serier.

– Jag tror att aversionen till serier hänger ihop med att förr i tiden var man obildad om man inte kunde läsa. Det fanns målningar i kyrkorna så att folk skulle förstå. Den som kunde skriva och läsa hade makt. Min teori om varför Japan är ett sådant föregångsland för serier är att det japanska alfabetet bygger på bilder.

Efter ”Röda rummet” längtade Per efter att bli kommersiell. Det blev mycket reklamjobb, bland annat en kampanj för Shell åt Ogilvy men även ”Jönssonligan” som tecknad serie och cd-romspel.

Till valet 2010 tecknade han svärsonen Magnus Anderssons personvalskampanj i James Bond-stil. Magnus fick en plats i kommunfullmäktige i Solna och har nu handplockats som sakkunnig till näringsdepartementet av Centerpartiets nya ordförande Annie Lööf.

Den 14 maj 2012 ser det nya albumet dagens ljus, men den nyfikne kan tjuvtitta på skisser på Åbergs museum i Bålsta. Just nu pågår även en utställning om August Strindberg på Stockholms stadsbibliotek där delar av både ”Röda rummet” och ”Döda rummet” visas.

Fakta om Per Demervall:

Namn: Per Demervall
Född: 1955
Yrke: Serietecknare, illustratör, författare, AD.
Familj: Makan Birgitta, två vuxna döttrar
Aktuell: Med seriedeckaren ”Döda rummet” på Ekholm & Tegebjer Förlag.
Fritidsintressen: Idrott, musik, matlagning, gamla skräckfilmer, spela spel, läsa böcker – och serier så klart.

Läs mer:
bubblameddemervall.blogspot.com/
www.demervall.se/

 

Serietecknare sedan sju års ålder

Per Demervall började att teckna serier redan innan han kunde läsa och skriva. Genombrottet kom med August Strindberg i serieformat. Nu tecknar han på ett nytt album som kommer att ges ut exakt på klockslaget av 100-årsdagen av Strindbergs död.

Segway olämplig vid halka

Segway fungerar bra i trafiken men är olämplig vid halt underlag. Fordonet uppfattas som intuitivt men har en del tekniska begränsningar som kan orsaka olyckor.

Gillar du tidningen?

Poppius

Annons: