En nyfiken nätverkare

Uppdaterad 2012-01-02 13:50 Publicerad 2012-01-02 12:49

När Maria Lindberg Howard växte upp var Jazzpuben Stampen hennes andra vardagsrum.
– Jag satt som ett tänt ljus och lyssnade på vad gästerna berättade. Jag är väldigt, väldigt nyfiken, på gränsen till patetiskt, säger hon själv.


När hon kommer skyndande över Sergelplattan mot fiket i Kulturhuset befinner Maria sig där hon hör hemma. Här, i centrum av Stockholm, rör sig människor hela tiden mellan kulturaktiviteter, möten med andra människor och samhälleligt engagemang.

Maria jobbar med kommunikation. Yrket är frilansande copywriter. I kombination med stadsvandringar och ett professionellt nätverkande blir det hela en mix som hon trivs med.

– Oavsett vilket jobb jag än skaffar mig måste jag få utlopp för min nyfikenhet. Nu ska jag till exempel intervjua en liftutbildare på måndag, för en vecka sedan visste jag inte att sådana fanns. Jag skulle ha väldigt svårt för ett jobb där jag måste göra samma sak varje dag.

Med en uppväxt på Östermalm är hon en inbiten stadsmänniska, och bor numera på Södermalm. På landsbygden, eller ”spenaten” som hon skämtsamt kallar den, får hon lätt allergi och astma av alla dofter.

Stor nyfikenhet
Föräldrarna var krogägare och jobbade dygnet runt, och Maria och hennes lillasyster kände inte att de passade bland överklassbarnen på Östermalm. Allergin mot bland annat pälsdjur hindrade dessutom från att göra andra saker som jämnåriga gjorde, som att rida, vara med på gympan i skolan och gå hem till kamrater. Men den stora nyfikenheten vände allt detta till något positivt.

Ett exempel är de långa promenaderna på Östermalm som ersatte gymnastiklektionerna. Efter att ha gått samma runda ett otal gånger fick nyfikenheten Maria att vända blicken uppåt, mot husen. Hon ville veta mer, och det slutade med att hon 1982 köpte den stora och tjocka boken "Stockholms Gatunamn".

– Den bar jag på i säkert ett halvår, jag bara plöjde hela. Tänk dig för en nyfiken människa att se ett gatunamn och inte veta vad det står för; här kan jag slå upp det på en gång. Boken ger mig här och nu och då på en gång. Sådant går jag igång på.

Började med stadsvandringar
Boken blev upptakten till ett stort intresse. Nyfikenheten på stadens historia fick dessutom näring av umgänget med både mormor och mormorsmor under barndomen. Mormorsmor kom till Stockholm i sin mammas mage 1885. Mamman var änka och fadern okänd, inte ovanligt i 1800-talets Stockholm. Detta kvinnoöde har väckt intresset för den vanliga människan i historien.

– När jag började med stadsvandringar kände jag ganska instinktivt vad jag ville prata om. Vardagsliv, näringsliv, krogliv, nöjen, alltså vanliga människors liv. Inga kungar. Vad gjorde människan på gatan när kungen satt och åt sig tjock och fet?

Idag är stadsvandringarna en del av yrkesverksamheten. Ett intresse har blivit ett jobb.

1967 var jazzen inne i hela Europa, och föräldrarna grundade då Jazzpuben Stampen i Gamla Stan. Systrarna fick tillbringa mycket tid där. Det fanns gott om tillfällen att höra vad de vuxna pratade om.

– Det jag tycker om med krogen är att den är en samlingsplats för alla sorters människor. Alla går på krogen. Man firar och man sörjer där, det gjorde redan Bellman. Det är en viktig del av Stockholms historia.


Stockholm mer tillåtande
Till och med när familjen tog semester från krogen handlade det om att umgås. De hade inte ett vanligt sommarställe med trädgård men däremot en segelbåt, en kinesisk djonk. Den låg förtöjd vid Logårdstrappan nedanför Stockholms slott, som annars används för att ta emot kungliga gäster. Tillståndet hade de fått av en ständigt berusad hamnkapten.
– Stockholm var lite mer tillåtande på den tiden, inflikar Maria.

När familjen seglade i skärgården var det inte naturen och stillheten de var ute efter.
– Vi åkte runt i skärgården och hälsade på folk. Och åkte till Sandhamn och festade och hängde med folk. Vi var på Värmdö, Saltsjöbaden och Möja. Vi kände folk överallt.

Karriären som copywriter började på Stampen. Reklammänniskor hängde på krogen när de var lediga, och upptäckte att Maria var frågvis och kunde formulera sig. Hon började jobba vid 19 års ålder och kom kort därefter in på Berghs School of Communication. Det var inte enligt planen.

– Jag skulle ju bli journalist och ligga under en brinnande stridsvagn. Så fastnade man i reklambranschen. Jag som skulle rädda världen med mina reportage.

Branschen trist
Men copywriter blev det. Efter några år bestämde hon sig för att hoppa av anställningen på reklambyrån och starta eget.

– Jobbet var väldigt roligt men branschen var trist. Reklambranschen var väldigt konservativ och lite gammalmodig. Det var män som höll på med reklam. Fanns det någon tjej var hon orginalare, eller satt i receptionen.

En bankdirektör vars man var trummis på Stampen hjälpte till med pappersexercisen för att starta bolag. Den första kunden var Pripps, som levererade öl till krogen. Stampen var alltså
Marias första nätverk, och idag är nätverkandet ett viktigt verktyg för att utveckla företaget. Hon leder själv Walk and Talk på Södermalm efter ett inarbetat koncept, där närverkandet kombineras med motion.
– Jag gillar synergieffekter, när det blir något nytt i mötet. Om man är frilansare jobbar man i nätverk, man gör något större. Vi kan ju inte sitta och vänta på att kunden ska ringa. Det är även kul att ingå i ett sammanhang, det händer mer då.

Kommunikation handlar även om språk. På Stampen hängde gäster från hela världen och språket var ofta engelska. Maria lyssnade både på vad folk pratade om och på jazzmusikens texter. Engelskläraren på Östermalm kunde konstatera att hon var duktig på engelska, men att uttalet var amerikanskt och grammatikkunskaperna minimala.

– Jag var ju ingen hejare på grammatik, jag lärde mig inte språk på det sättet. När fröken frågade varför jag sa si eller så var alltid mitt svar att "annars låter det ju inte klokt".

Internet viktig källa till kunskap
Både språkintresset och den stora nyfikenheten ledde senare till mötet med livskamraten. Insikten kom tidigt att Internet var en viktig källa till kunskap. Under jakten på en sångtext av Van Morrison råkade Maria på en amerikan vid namn Roger och de började ”prata” musik. Mejlandet övergick till chatt, och hon kände att det var något med den här personen hon tyckte om. Under en chatt infann sig plötsligt en speciell trivselkänsla.

– Vi diskuterade sedan om man kan känna så där när man inte har träffats. Och det tyckte vi nog var lite konstigt.

När Maria till slut åkte över till USA för att träffa Roger ”live” infann sig samma känsla som när de chattat och tittat på foton av varandra.
– Men nu rörde fanskapet på sig, han var 3D!

Lever och jobbar ihop med maken
Bara några dagar efter att hon kommit hem till Sverige igen ringde Roger och sa ”Jag kommer”. Han flyttade in i ettan, de gifte sig i Stadshuset och började jobba ihop med texter. Och på den vägen är det.

Vart nyfikenheten bär iväg härnäst kan ingen veta, men Maria fortsätter leva enligt sin egen devis:
– Den som har lärt sig mest och fortfarande är mest nyfiken när han dör vinner.



 

Serietecknare sedan sju års ålder

Per Demervall började att teckna serier redan innan han kunde läsa och skriva. Genombrottet kom med August Strindberg i serieformat. Nu tecknar han på ett nytt album som kommer att ges ut exakt på klockslaget av 100-årsdagen av Strindbergs död.

Segway olämplig vid halka

Segway fungerar bra i trafiken men är olämplig vid halt underlag. Fordonet uppfattas som intuitivt men har en del tekniska begränsningar som kan orsaka olyckor.

Gillar du tidningen?

Poppius

Annons: